Ordlista
|
Skinn och Läder
|
Skinn är
ett levande natur material. De sår och insektsbett som
djuret får under sin livstid ger karaktär åt skinnet. Hur djuret har
levt påverkar skinnets karaktär och kvalité. Tex. ålder kön och
livsföring. En ko som har kalvar många gånger ger hudar där buken är
tunn och uttänjd. Skandinaviska hudar är känna för god kvalité.
Det beror på att vårt karga klimat kräver att djuren har ett bra
skinn som skyddar dem från kyla. Vi har även god djurhållning. De får
mat på bestämda tider 3ggr om dagen.
|
Råhud
|
Skinnet
som flås av efter slakt kallas råhud, och måste genast saltas in
i väntan på garvning.I och med garvning och konserverar
skinnets egenskaper. Man stoppar förruttnelse processen. Man skiljer på
hudar och skinn. Hudar fås av stora djur, tama såväl som
vilda. Ex. ko, häst, älg etc. Skinn kallas de mindre djur som
fisk, lamm, får, getter etc.
Hudens
uppbyggnad består av 3 skikt
1.
Överhuden
2. Papillarskiktet
3. Retikularskiktet
Huden är
uppbyggd nästan på samma sätt hos alla djur med små undantag. Ytterst
skyddas huden av hår, ull eller fjäll. Under detta skydd finns den så
kallade överhuden. Överhuden är relativt tunn och ger varje djurart en
karakteristisk narvbild. Under överhuden kommer papillärskiktet. Där är
håret och ullen förankrad. Här finns också talg-, svettkörtlar och
muskler. Sedan kommer rekikularskiktet det som är lädermaterialet.
Rerikularskiktet kan spaltas eller falsas ner så att man får lämplig
tjocklek på skinnet. Under detta finns fettlager och hinnor.
Narvsida
Nappa och narv är det som kommer från det yttre, översta skiktet.
Nubuck och
spalt
Tas ifrån mitten partierna av hudlagret.
Mocka
Är den sida som varit inåt mot köttsidan.
|
Skillnaden mellan
skinnberedning och garverier
|
Läder
tillverkning är ett av de absolut äldsta yrken vi känner till. Det har
anor tillbaks till den tiden då naturfolket själva var tvungna att göra
skor och kläder, långt före den tiden när marknads och handelsplatser
började finnas. Från början var det enbart pälsskinn som gjordes (skinn
med
djurets
hår kvar). Det kallas för skinnberedning när man vill ha pälsen kvar.
Hur som helst om inte hudarna eller skinnen behandlades så började de
ganska snart att ruttna och lukta illa. Våra förfäder upptäckte olika
sätt att behandla hudarna på ett exempel var att de lät skinnen ligga
ute i solen ett par dagar, då blev skinnen hårda och stela men lukten
försvann.
Se film!
|
Skinnberedning
|
Skinnberedning när man vill ha
pälsen kvar.
Beredningsprocessen
Beredningen skiljer sig
beroende på om det är ett fårskinn eller nöthudar som
bereds. Skillnaden mellan de två typerna är att nöthudarna
är tyngre och mer tidskrävande att arbeta med. Nöthudarna
tar också en annan väg genom produktionen, med vissa unika
arbetsmoment. Nedan förklaras processen för fårskinnen. Hela
beredningsprocessen innehåller 30-40 arbetsmoment beroende
på slutprodukt. Denna process kan kortas ned till nio
huvudmoment som beskrivs närmare.
1. Konservering
Detta är en viktig process
som har stor inverkan på slutresultat av produkten. Denna
process sker precis efter slakt och innan skinnen kommer
till Tranås Skinnberedning. Skinnen kan anlända både saltade
och torkade. Saltade skinn kan bevaras i upp till ett år.
2. Tvätt och
vekning
Först tas det mesta av ullen
bort med råklippning. Skinnet tvättas sedan i 35 grader med
vanliga, biologiskt nedbrytbara tvättmedel. Efter detta får
skinnet ligga i kallt, saltbräckt vatten för att återfå sitt
ursprungliga skick. Dagen efter tas alla kött- och
fettrester bort maskinellt, genom så kallad fläskning, och
skinnet bearbetas slutligen med hjälp av enzymer som bryter
ned fetter och luckrar upp proteinet i lädret.
3. Syrabetning
Genom att tillsätta myrsyra
stoppas hela vekningsprocessen och en ny form av
konservering skapas. Skinnet ligger i detta stadium i minst
två dygn, men kan principiellt förvaras så här i flera
månader.
4. Garvning och
återfettning
Det finns många olika sorters
garvämne att välja på. Det vanligaste garvämnet för garvning
av skinn är det trevärdiga kromsulfatet, men garvningen kan
också ske på ekologisk väg. Denna process är till för att få
ett skinn som tål stora mekaniska påfrestningar.
Det är också garvningens kvalité som avgör dess tvättbarhet.
5. Torkning
Torkningen föregås av en våtpressning där så mycket vatten
som möjligt pressas ur på mekanisk väg. Skinnet torkas helt
torrt vid en temperatur 35-40 grader. När skinnet har torkat
första gången drar lädret ihop sig och blir hårt och
buckligt.
6. Återfuktning
och sträckning (utstötning)
Det hårda och buckliga lädret blöts upp igen med vatten och
fett och sträcks sedan ut med maskiner så mycket det går.
7. Torkning
Skinnet torkas sedan en andra
gång för att behålla den form som den fått i sträckningen.
8. Mekanisk
bearbetning av lädret och avfettning
Skinnet sträcks även i torrt skick. Sedan sker lejdring
vilket innebär att skinnen körs tillsammans med bokspån i
roterande tunnor för att uppnå ett mjukt läder och en ren
ullsida. Avfettningen som sedan sker är en slags kemtvätt
som sänker skinnets fetthalt väsentligt.
9. Färdigbearbetning av ull och läder
Efter avfettning slipas, kardas och putsklipps skinnet.
|
Garvningstekniker
|
Det finns
många olika garvningstekniker där av kvalitéer på skinn och
läder. När man ska välja vilken garvteknik man vill använda sig
av ska man börja med att tänka på vilka egenskaper man vill få ut av
skinnet efteråt. Där efterväljer man bearbetning finish ovs.
Så det är
inte en garvning eller skinnsort som ger den bästa kvalitén. Utan
skinnet egenskaper lockas fram på olika sätt beroende på
teknik. Alla är bra fast på olika saker.
|
Vegetabilgarvning
|
Garvning medhjälp av växtextrakt och bark.
Historia:
Oklar tidpunkt när våra förfäder kom på veg.garvningen. Dock på visar
forskarna att det var slumpen som också lede fram till denna teknik.
Det gamla uttrycket ”att gå
genom ekluten", kommer ursprungligen från garvaryrket där våra förfäder
arbetade med garvsyror från ekbark.
Men utvecklingen har gått fram även på den här garvnings tekniken. Nu
används nya snabbare vegetabiliska garvämnen som skickliga kemister
blandar efter hemliga recept.
Så
här går vegetabilgarvningen
till:
Först måste hudarna befrias
från hår. Det sker genom kalkning som är ett av de viktigaste momenten i
läderframställningen. Redan här avgörs om lädret ska bli mjukt och
töjbart möbelläder elIer otöjbart remläder.
Kalkningen sker i roterande s k valkar. Den kalkade huden får sedan gå
genom skavmaskinen som får bort fiberrester.
Huden är nu nästan genomskinlig, men du kan fortfarande se att den
kommer från ett svart- och vitbrokigt djur. Huden kanttrimmas samtidigt
av erfarna hantverkare. Spaltmaskinen är ett under av precision. Den
delar huden i två skikt.
Narvsidan som ska bli förstklassigt full narvläder blir exakt lika tjock
överallt. Det andra skiktet (spalten) blir så småningom ett läder med
mocka karaktär på båda sidor.
Efter kalkningen är hudarna starkt alkaliska. För att sänka pH-värdet
behandlas de med ett särskilt enzym, Parkreas enzym, som också löser
vissa äggviteämnen och gör huden smidig.
Sedan börjar själva
garvningen som numera bara tar några dagar i de effektiva garvvalkarna.
Vegetabiliska garvämnen från bl.a. Mimosaträdet används.
Blandningen av garvämnen sker enligt recept som utarbetats under otaliga
experiment av skickliga kemister. Varje lädersort har sin speciella
blandning. Därefter falsas/hyvlas hudarna till rätt tjocklek.
Ytterligare en maskin med hög precision.
Efter kalkning och garvning
har allt naturligt fett försvunnit ur hudarna och måste ersättas. Detta
görs på olika sätt för olika lädersorter. En del behandlas med fett i en
uppvärmbar smörjvalk. Andra anilinfärgas och infettas därefter med
vattenlösliga fetter.
Utsättningsmaskinen pressar
ut vatten och slätar ut huden. Lädret torkas nu på olika sätt. En del
varmlufttorkas, medan andra spänns upp på ramar för att bli helt släta.
Möbellädret millas därefter i en roterande valk genom att gnidas mot
varandra för att få önskad mjukhet. Noggranna och rutinerade ögon
sorterar och renskär hudarna.
Finishen förbättrar lädrets egenskaper och tålighet mot yttre påverkan.
Hudarnas yta mäts med hjälp av optisk avläsning.
Ytmåtten som används är kvadratfot (Ft2) eller kvadratdecimeter (Dm2).
Efter mätningen är hudarna färdiga till försäljning. Genom olika
garvningstekniker får vi fram många lädersorter med helt skilda
egenskaper. BI a olika tjocklekar, töjbarhet, smidighet och yta.
Användnings område idag:
Skor, väskor, skärp, hästsport och ortopedteknisk hjälpmedel.
Egenskaper:
Naturliga skinn.
Fördelar:
Suger upp fukt, bra till skor. Går att våtforma, infärga och polera.
Blir skinn som kommer att åldras med behag. Får en fin patina.
Nackdelar:
Lång garvnings process 3-8 månader. Tjocka och osmidiga.
Inte lämplig till beklädnads. Mörknar med åren. Känsliga för sol.
|
Sämskskinn, Fett och
rökgarvning
|
Garvning
medhjälp av tranolja och värmebearbetning.
Historia:
Den äldsta tekniken är fett och rökgarvning. Våra förfäder skrapade av
fettet från de flådda hudarna. Sedan arbetade de in det igen i skinnet
och lyckades på detta sätt stoppa förruttnelse processen i hudarna. De
använde hudarna till kläder men även klädde de sina tält med
djurhudarna. Eftersom de var ett vandrande folk så flyttade de sin tält
och kåtor ofta. Då lade de märke till att skinnen som var närmast
rökhålet hade klarat sig bäst. De skinn var mycket mjukare och
smidigare. Kom de på att en kombination av värme som hjälper till att få
fettet att tränga in i skinnet är bäst. Eskimåerna använder än idag
tranolja från valen att garva sina sälskinn med. Där av den gula färgen
och karaktäristiska doft.
Användnings område idag:
Sämskskinn, biltvätt
Egenskaper: tvål vatten
Fördelar: vattentåligt
Nackdelar:
Doft och färg
|
Kromgarvning
|
Kromgarvning är en garvning medhjälp av trevärdigt krom.
Historia:
1853 uppfann den svenske apotekaren Karl
Hyltèn-Cavallius en process med kromsalter som den aktiva mineralen.
Denna metod utvecklades och sedan 1800-talets slut är kromgarvning den
metod som används mest.
Användnings område idag:
Beklädnads-, möbel skinn m.m. På alla områden där smidighet, styrka,
slitage är viktigt.
Egenskaper:
Fördelar: Snabb garvnings process
tar 6 veckor. Slitstarkt ock tåligt. Går att få riktigt tunna skinn.
Tålig mot yttre påverkan så som sol. Lättare att rengöra.
Nackdelar: Det känns inte bra att
ha direkt emot huden med tanke på allergirisk. Vid köp av kläder se till
att få foder. Måste färgas då skinnet i naturellt tillstånd får en
tråkig gul-grön krom ton.
Fakta om krom
Mot slutet av 1800-talet
upptäcktes kromsalternas användbarhet i garvningen. Detta
revolutionerade garverinäringen. Processer som tagit månader
och år kunde med kromsalt genomföras på betydligt kortare
tid. Garvningstiden minskade från 6 månader till 6 veckor!
Krom kan förekomma i många
former och med olika saltbindningar. Detta är värt att komma
ihåg, inte minst i den något onyanserade debatten om krom.
Krom finns i naturen.
Grundämnet krom har den kemiska beteckningen Cr. Kromsalter
kan dels vara gröna. I dessa föreningar har krom laddningen
+3. Man talar då om "3-värt krom" (trivalent).
(3-värt krom är också ett essentiellt näringsämne. Brist på
krom kan leda till att du blir sämre på att utnyttja
blodsockret och därmed känna ett större sötsug. Kanske är
det så att du går och är godissugen i onödan?).
De gröna kromsalterna är
ofarliga
Det är givetvis det 3-värda
icke-giftiga gröna kromet som används som garvämne vid
beredning.
Obs! Ej att förväxla med "6-värt" (hexavalent)
krom som är gulrött och giftigt och kan vara
cancerframkallande. Detta är olämpligt till garvning och
dessutom förbjudet. Har använts inom lackeringsindustrin.
Det är alltså de gröna
kromföreningarna som ingår i garvämnen. Det är för pälsskinn
den mest äkta och optimala garvning man hittills känner.
Denna metod används till 85-90 % över hela världen för att
få god tvättbarhet och mjuka smidiga pälsskinn.
|
Skillnaden mellan olika
infärgningar
|
Det
färgade lädret brukar man dela upp i tre klasser anilinfärgat,
semianilinfärgat och täckfärgat.
|
Olika ytbehandlings metoder
|
Fullnarv läder
|
Först har vi det ofärgade lädret så kallat natur läder,
”äkta” natur är vegetabilgarvad fullnarv.
|
Färgning och finish

|
Anilin läder
|
Anilinfärger används inte längre eftersom de är giftiga men namnet
Anilin används fortfarande och betyder färg som går in huden.
Anilinfärgas genom ett bad. Skinnet blir genomfärgat. Vid snitt i
skinnet ser man samma färg rakt igenom. På narvsidan kan man se skinnets
struktur med insektsbett och ärr. Pga. avsaknad av finish blir detta
skinn känsligt för fläckar. Men det är en förstklassig kvalité. Detta
ger en äkta skinn känsla. Denna kvalité åldras med behag och får en
härlig patina.
Anilinfärgat läder är genomfärgat helt och
hållet i ett färg- och fettbad. Även här behåller lädret sin naturlig
vackra yta samtidigt som det blir smidigt och mjukt.
Anilinfärgat läder är läder av högsta möjliga kvalitet så kallad
fullnarv. Endast 5% av allt läder som garvas går att använda till detta
mycket exklusiva läder. Det anilinfärgade lädret får behålla sin
naturliga yta, vilket betyder att lädret kan andas och åldras med tiden.
Detta läder har en enastående läder känsla och om det sköts på rätt sätt
är det nästan outslitligt. Det är dock ganska så känsligt mot fläckar
eftersom det inte har någon ytbehandling.
|
Semianilin läder
|
Semianilinfärgat läder får förutom infärgningen en viss ytbehandling,
som gör lädret lite tåligare mot fläckar än vad det anilinfärgade är.
Det är också lite billigare.Skinnet
blir först genomfärgat genom ett anilinbad. Efter genomfärgningen läggs
ett skikt med pigmentfärg och en genomskinlig finish på. Det gör att
skinnet behåller egenskapen att man kan se ner i narvteckningen och
upptäcka små ärr m.m. Men det är nu ett tåligare skinn som tål fläckar
betydligt bättre. Åldern visar sig inte heller lika påtagligt som hos
anilinet. Kan jämn föras med trä som har laserats, betsats.
Semi-anilinfärgat läder är det närmaste naturläder du kan komma. Här
läggs bara på ett tunt, skyddande lager ytfärg. Lädret behåller samma
fina struktur som naturläder.
|
Täckfärgat läder
|
Täckfärgat
läder har precis som det låter en heltäckande yta, som även döljer en
del fel och skavanker i lädret.
Jämförbart
med olje- eller latexfärg på trä.
På grund av
sin heltäckande yta så är detta lädret betydligare mer tåligt mot
fläckar och är relativt lätt att torka av.
Går ej att se skinnet naturliga
karaktärer med ärr och insektsbett. Det täckfärgade skinnet upplevs som
slätare och stelare. Blir mycket tålig mot smuts och fläckar och lätt
att rengöra.
Täckfärgat läder är mest lättskött.
Det
täckfärgade lädret är betydligt billigare än det anilinfärgade och det
har också tappat en hel del av läderkänsla och mjukhet.
Det tål solljus, smuts och väta
bättre än något annat läder och används därför mest till möbler och
bilindustrin.
|
Olika skinn och läder
kvalitéer
|
Vi talar här
om läder, men är det någon skillnad på beteckningen skinn eller läder?
Nej egentligen inte, man brukar använda ordet skinn till de hudar som
garvats lite mjukare och smidigare så som möbel skinn som används till
möbler, bilinredningar, kläder mm.
|
Lammskinn
|
För
att få kallas lammskinn måste skinnet komma ifrån ett ungt djur dvs.
högst 6 månader gammalt. Om lammet aldrig blivit klippt kan du se den
obligatoriska lammkroken. Längst ute i toppen av pälsen är det en lock
som ser ut som en krok. Lammkroken raknar när lammet blir till får efter
ca ett halvår. Syns bara på oklippta skinn.
|
Fårskinn
|
Fårskinn är oftast större
och med fördel plädklippta. Görs även mycket nappa skinn av får dvs.
skinn utan pälsen kvar.
|
Nappaskinn
|
Nappaskinn är smidiga
beklädnadsskinn som används till kläder.
|
Mockaskinn
|
Mocka sidan är den sida som
är hudens undersida. Den sitter längst in mot köttsidan. Mockaskinn är
ofta smidiga beklädnadsskinn som används till kläder.
|
Skillnaden mellan skinn
och läder
|
Hur du
skiljer på skinn och läder. En enkel regel att hålla sig till är att
skinn går att skrynkla det gör inte läder. Skinn mäts i kvadrat fot.
|
|
Fullnarv läder av oxhud
|
Plattläder 5-3,5 mm tjockt
läder för sadelmakeri och industriprodukter, remmar m m.
Remläder 3,5-3 mm otöjbart men
ändå smidigt läder för bl a remmar, möbler och packväskor.
Fettat remläder är främst
avsett för hundkoppel och liknande produkter som används i hård miljö.
Vegetabila sidor 2,5-2 mm har
ett stort användningsområde, bl a till möbler, bälten, väskor, remmar
och skor.
Möbelläder
är ett tunt, smidigt och töjbart läder, utmärkt till möbler, väskor, och
mycket annat.
|
Getnappa
|
Starkt och stadigt skinn. Har grövre narv än lamm.
Används mest till beklädnadskinn. Storlek: 9-12 kvadrat fot.
|
Svinmocka eller nappa
|
Finns i svinmocka och nappa. Nappa används mest till handskar. Svin är
lätt att känna igen på narvteckningen då man tydligt kan se var borsten
har växt. Det är glest mellan stråna. Används mest till beklädnadskinn.
Finns inte svenska skinn ute på marknaden då vi styckar grisen med svål.
Mesta dels från Japan. Kallas ibland japanska sidor. Storlek: 9-12
kvadrat fot.
|
Kohudar
|
Tjockt starkt tåligt skinn. Finns både i veg.och kromgarvade. Har fin
narvteckning. Storlek:40-50kv fot
|
Renskinn
|
Skinnet är tunt ock stadigt. Väldigt kompakt.
Narvteckingen är slät. Men ett kännetecken som bara renen har är
kormflugans fina ärrbildning. Kormflugan lägger sina ägg under renens
hud. Äggen kläcks och larven är kvar tills den växt på sig och lämnar
inte renen förrän den har blivit in flyg färdig.
Storlek: 15- 25kv fot.
|
Älghudar
|
Läder från
skogens konung älgen är exklusivt inte bara för att det kommer från
skogens kung, utan för att dessutom är tillgången ganska begränsad.
Skinnet är tjockt och mycket elastiskt. Upplevs svampigt. Har grov
narvteckning. Storlek:40-50kv fot.
|
Nubuck
|
Nubuck och
spalt
Tas ifrån mitten partierna av hudlagret. Varken mocka eller nappa.
Läder
skiktar man oftast upp i två delar, narv läder och spalt läder. Dessa
falsar man sedan ner till önskad tjocklek. Narv lädret är den fina delen
(narvsida=hårsida) och även det yttersta lagret av huden. Nubuck läder
kallar man det undre lagret av huden. Det kan förädlas på flera olika
sätt exempelvis genom slipning och färgning.
|
Lädersorter
|
Plattläder
5-3,5 mm tjockt läder för sadelmakeri och
industriprodukter, remmar m m.
Remläder 3,5-3 mm otöjbart men ändå smidigt
läder för bl a remmar, möbler och packväskor.
Fettat remläder är främst avsett för
hundkoppel och liknande produkter som används i hård miljö.
Vegetabila sidor 2,5-2 mm har ett stort
användningsområde, bl a till möbler, bälten, väskor, remmar och skor.
Möbelläder är
ett tunt, smidigt och töjbart läder, utmärkt till möbler, väskor, och
mycket annat.
|
Kalvskinn
|
|
Oxhud
|
|
Spaltläder
|
Varken mocka eller nappa.
Kommer i från mitten partierna i huden.
Läder skiktar man oftast upp i två delar, narv läder och spalt läder.
Dessa falsar man sedan ner till önskad tjocklek. Narv lädret är den fina
delen (narvsida=hårsida) och även det yttersta lagret av huden. Spalt
läder kallar man det undre lagret av huden. Det kan förädlas på flera
olika sätt exempelvis genom slipning och färgning. Spalt läder är
billigare än narv läder och står för ca 60% av det som tillverkas i
läder idag.
MABE SkinnFasoner syr bara i spalt på kunders begäran.
|
Lammnappa
|
Smidiga ofta kromgarvade skinn. Används mest till beklädnadskinn. Vill
man ha pälsen kvar på skinnet så bereder man skinnet i stället för
garvning. Storlek: 6-9 kvadrat fot.
|
Mått
|
Läder mäter man i kvadratfot (1 kvadratfot =30,48 x 30,48
cm) Det går 10,76 kvadratfot per kvadratmeter. Med beteckningen ”hud ”
menar man hela djurhuden. En halv hud kallar man för sida.
|
Yrkes grupper
|
Sadelmakare
|
Sadelmakare, yrkesmän som arbetar inom många områden och material.
I grunden är det läderhantverket är det som förenar oss och bland våra
specialkunskaper finns: sadeltillverkning, sadelomstoppningar och
renoveringar, selmakeri, samt tillverkning av bälten och remmar.
Bilsadelmakeri, inredningssadelmakeri, väskmakeri, etuimakeri,
ortopedsadelmakeri och handikappanpassningar är andra specialkunskaper
en sadelmakare kan ha.
Ett mångfacetterat yrke som står för tradition, kvalitet och förnyelse.
|
Körsnär
|
En körsnären arbetar med att konstruera och
tillverka plagg av päls eller skinn. Det är ett arbete som kräver att
man är modeintresserad och händig.
Körsnären kan arbeta som
egen företagare, som anställd i butik eller inom pälsvaruindustrin. De
arbetar med päls eller med skinn.
Körsnären ska behärska många olika arbetsuppgifter. De sorterar och
väljer ut de skinn som ska användas. Sedan skär de ut plaggen för hand.
De utför också en del sömnadsarbete. Det är körsnären som konstruerar
mönster till skinn- och pälsplagg och som leder sömnadsarbetet. De
samarbetar ofta med pälssömmerskor som syr efter deras anvisningar.
I arbetet kan också ingå att reparera, ändra och rengöra pälsar.
De arbetar ofta i butik där pälsar finns till försäljning eller där
kunder lämnar in pälsar för reparation. Det är viktigt att man tycker om
att ha kundkontakter.
Körsnärer som arbetar vid ett större företag kan kallas pälsmodellör.
Då är det de som planerar modellkollektioner, gör skisser och utarbetar
mönster för tillverkning av plagg i pälsskinn.
För att bli körsnär krävs att man är händig och noggrann.
|
Ortopedisk sadelmakare
|
Sadelmakare, yrkesmän som arbetar inom många områden och material.
I grunden är det läderhantverket är det som förenar oss.
Ortopedsadelmakeri
och handikappanpassningar är andra specialkunskaper en sadelmakare kan
ha.
Ett mångfacetterat yrke som står för tradition, kvalitet och förnyelse.
|
Tillskärare
|
Som tillskärare ansvarar du
för tillskärning, materialanskaffning och planering av alla
sömnadsarbeten och avprovningar av kostymer inom herrskrädderiet.
|
Modister
|
Modister designar och syr damhattar. Ibland använder de
symaskin men oftast syr de hattarna för hand. De som tillverkar
herrhattar kallas hattmakare.
Modister designar och syr
damhattar. De arbetar ofta i ateljé eller butik, som egna företagare
eller som anställda.
Modisten kommer tillsammans med kunden kommer fram till hur hatten ska
se ut och tillverkar därefter hatten. Modister kan använda ett mönster
eller dra och pressa en hatt med hjälp av en kaplin, en stomme som är
formad som en hatt. Ibland använder de symaskin, men ofta syr de för
hand.
|
Sömmerska
|
En sömmerska syr och ändrar kläder. Man arbetar antingen inom
konfektionsindustrin eller med mer hantverksmässig sömnad av kläder.
|
|
|
Skräddare
|
Att arbeta som
skräddare är ett hantverksyrke. De tillverkar
och ändrar kläder speciellt för varje kund.
Skräddare arbetar ofta i en ateljé som egen
företagare.
Skräddarna diskuterar med kunden hur plagget ska
se ut och tar ett antal mått på kunden så att de
i detalj vet vilken storlek plagget ska ha.
Därefter ritar de mönster till plagget efter
kundens mått. Tillsammans med kunden väljer de
tyg och bestämmer hur detaljerna på plagget ska
se ut. Ett viktigt moment är sedan när tyget
skärs till. Arbetet kräver stor kännedom om
olika tyger och deras kvalitet.
När skräddarna syr plagget träffar de kunden
flera gånger för provningar och gör då också de
ändringar och justeringar som behövs för att
plagget verkligen ska passa. Skräddare syr också
om gamla kläder efter kundens önskemål.
De kan även arbeta i klädbutiker som försäljare
eller som avprovare, vilket betyder att de gör
ändringar i färdigsydda konfektionsplagg så att
de passar kunden.
Skräddare är ofta specialiserade på herr- eller
damskrädderi. Det finns också skräddare som är
specialister på olika plagg till exempel
uniformer eller teaterkostymer.
Som skräddare kan man också arbeta inom
konfektionsindustrin, bland annat med att ta
fram modellplagg som sedan kopieras i fabriker.
När man arbetar ensam måste man behärska alla
moment i tillverkningen av ett plagg som
mönsterkonstruktion, tillskärning, materialval,
provning och sömnad. Men det är inte nödvändigt
för skräddare att ha kunskaper i tillskärning.
Om man är anställd i en ateljé är det vanligt
att man istället samarbetar med en
tillskärare.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Skomakare
|
|
Garvare
|
Garvare
garvar skinn, stoppar förunnelse processen i råhudarna och gör skinnet
till en användbart material. Det är ett av de absolut äldsta yrken vi
känner till. Det har anor tillbaks till den tiden då naturfolket själva
var tvungna att göra skor och kläder, långt före den tiden när marknads
och handelsplatser började finnas.
|
Skinnhantverkare
|
|
Konsthantverkare
|
|
Mönsterkonstruktör
|
|
Designer
|
|
|